Som förälder till ett barn med massor av svårigheter och speciella behov sätter man allt som oftast sig själv allra sist. Man hamnar inte på de 100 första platserna på sin egen att-göra-lista. Men ibland så slås man av de där drömmarna man ändå bär någonstans i sitt värkande hjärta. Drömmen om att få måla i olja, köpa en egen häst eller pilgrimsvandra 150 mil under tystnad. Vinna massor med pengar så man kan vaska en Tesla om dagen. Tågluffa genom Mongoliet. Bestiga ett berg eller åka till Antarktis. Allra mest drömmer jag om att få lugn och ro, och den drömmen bär jag med mig varje dag. Att få lite utrymme för vila och återhämtning. Så här års svämmar brevlådan över med jul, tomtar och paket i reklamen. Så en söndagsmorgon sitter Gullanpappan och läser ett reklamblad för pyjamasar för herrar. Han frustar till över sitt rykande varma morgonte och pekar: "kolla här, när skulle jag få detta?" Vi läser reklamen tillsammans och skrattar. Läser texten högt. Ja. När skulle vårt liv se ut så där? Skrattet sätter sig lite i halsen och blir lätt till gråt. När man inser att det kanske aldrig blir det fullständiga lugnet som reklamen lovar om vi köper en pyjamas. Det kanske aldrig någonsin blir så i våra liv mer. Och då vet jag inte riktigt längre om jag fnissar eller kanske hulkar till.
 |
| Och missa för allt i världen inte det finstilta överst. SOV UT. |
