En gammal funkismorsa kan bli så avundsjuk på tugget hos folk så här mitt i långhelger utan slut. Det blev soffan och Netflix en hel dag. Jag har hunnit läsa flera tjocka böcker! Eller varför inte favoriten; oändligt lat sovmorgon! Hmpfh. För en familj som vår är det stundtals svårt att hålla tungan i rätt mun så här års. En tjej som saknar sina rutiner och den stimulans som skolan ger, tycker det är ganska så trist med päron som har slut på idéer för att sysselsätta på meningsfullt och glädjande sätt. Jag googlar sönder internet för att hitta nya infallsvinklar men det mesta går man bet på, det mesta passar vanliga normala barn men inte mitt. Därför tillhör vi den lilla skaran som tycker det är ganska mysigt att vardagen närmar sig och när fritids öppnar är det ett barn som ivrigt knackar på! Pussegullan är ensam med fem personal. Mums sa laxen om löken. Trivsamt i bilen på väg till jobbet, rena lördagstrafiken. Ja. Mellandagar på jobbet är ganska så underskattat ändå. Och vi HAR haft en bra ledighet, vi har kunnat vara i den tysta stilla skärgården några juliga dagar och vi har varit hemma och INTE på sjukhus på nyårsafton! Pussegullan har haft ett enda jobbigt psykbryt som i och för sig tog hårt på våra krafter, men för det mesta har det trots allt gått rätt bra. Och det är ju ändå bättre att klafsa runt med ett barn som inte kan gå i lergeggevälling, dimma och 2 plusgrader, än ligga med dropp på akuten och inte få ett rum? Jajamensan! Då vill man äta lergeggan för man bara älskar den så mycket. Trycka in den långt in i gommen. Lergegga är vackert! Lergegga är det bästa som finns. Jag vill klä av mig naken och rulla mig i den fram till påsk. Bejaka lergegga, ty nu är det dess heliga år. 2018. Hela 2018 ska jag uppskatta det jag har, det får sannerligen bli nyårslöftet. Och någon brist på gegga kommer förmodligen inte att uppstå i mitt liv.
 |
| En annan på annandan |
