Därför tycker jag om Gullanpappan

Gräset växer rejält under fötterna där jag står. Regn och fukt har det varit gott om på senare tid. Även idag är det grått och det duggar lätt. I skärgården spirar ogräset bland lupinerna så jag går loss fullständigt med röjsågen så svetten sprutar. Det är grymt skönt att låta kroppen jobba och tömma huvudet på tankar och grubbel. Under tiden klipper Gullanpappan metodiskt många hundra kvadratmeter gräs. När jag trimmar runt hallonlandet ser jag en liten bukett med små smörblommor, kvarlämnad som en liten ö i det klippta gräshavet. Och jag släpper gasen och lyfter visiret för att fundera på om det ligger något där? Känner med foten. Nej, inget verkar gömma sig där? Men sen inser jag att Gullanpappan har lämnat de små gula för han vet att jag är en blomsterälskare av stora mått. Och för det tycker jag så mycket om honom.