Ta mig till havet

På skrivbordet ligger det högar. De tycks säga mig något. Men jag stirrar bara dumt tillbaka på dem och ser hur de långsamt växer på höjden. Semester. Finns det ett bättre ord i dessa dagar? Jag kommer på mig själv att längta. Verkligen längta bort. Närmare bestämt till Arild i Skåne. Där har vi fått en övernattning utan barn, på ett hemtrevligt hotell vid havet. Från balkongen kan man se horisonten. Där sitter jag redan, med en drink och en god bok innan middagen serveras. Ljummen bris sveper över sommargräset och några måsar svävar högt. Solen strålar fortfarande trots den sena timmen och värmer mitt ansikte. Ja, jag längtar dit. Till lugnet, till den nybäddade sängen, till frukostbuffén. Till fiket som har hembakad kakbuffé. Till en stilla stund där jag kan få prata färdigt med Gullanpappan utan att bli avbruten. Och vi ska inte prata barn. Vi ska catch up med vilka vi är nuförtiden då vi inte är funkisföräldrar. Det ska bli spännande!