Jag vill underlätta för dig

Hur får man kärleken att hålla? Hur får man som funkisförälder kärleken att vara i många år? I många tunga år. När man inte har obegränsat med pengar så man kan åka bort varje vecka, när man inte har barnvakter i drivor på nära håll, när man måste sköta vardagen med hem, fulltidsjobb, dagis och vardagsplocket? Med logistiken, med besök att boka och förbereda sig för, med precis allt som är mycket och hela tiden. Och som aldrig, aldrig tar slut. Hur bevarar man känslan av att man fortfarande tycker så mycket om sin andra hälft? Hur tar man bort det vassa i tonen när man diskuterar vem som nu ska hämta, laga mat, hänga upp tvätten, ta ut soptunnan och anmäla vabben? Hur tar man i stället fram ömheten och det där som visar att man verkligen bryr sig om? Hur visar man sin uppskattning när man är så hårt pressad att en fiolsträng verkar slak som en vimpel en vindstilla dag? Varför kommer hårda ord när man öppnar munnen, istället för en fin komplimang eller lite beröm? Att visa kärlek. Är att underlätta. Sug på det ordet en stund, vid första anblick verkar det futtigt och luktar lite landsting på något sätt. Kärlek är att underlätta. Men det växer så sakteliga. Gror och bildar rötter. Det är ett vackert ord och fullt med kärlek, löften. Att göra det lite lättare för den man lever med och tycker om. Små saker eller stora saker spelar ingen roll, men att bara underlätta. Det kan på många vis vara ett större sätt att visa sin kärlek än det pampigaste bröllopet man kan tänka sig.