Det är mycket nu

Nu snurrar det mycket på hjärnkontoret kan jag lova. Det är full fart på alla instanser för tillfället och de verkar alla vara ute efter att få boka upp mig och min kalender så mycket som det bara går. Allt fler möten och besök ska klämmas in och snart finns det inte en enda lucka på dryga tre veckor. Det är gula små lappar, rödmarkerad text, understruket och kladdat överallt. Jösses. Helt plötsligt har t ex arbetsterapeuten som jag har jagat minst sagt en längre tid vaknat och vill boka hembesök för att se hur hon kan underlätta med hjälpmedel i hemmet, boka tid för att titta på rulle (bara detta framkallar en ångestattack hos mig) samt besök på dagis för att kolla in Pussegullans situation där. Vidare är det nya skor och ortoser inför hösten, avgjutning hos OT Center, återbesök och prova. Träff med assistansbolaget, driva överklagandet vidare samt se över hur vi bäst kan göra med de få timmar vi har fått för Gullan. Sjukgymnast och specialpedagog ska avhandlas samma vecka. Föräldramöte på dagis plus kvartssamtal två olika dagar. Möte med kommunen för att prata vidare om Gullans skolgång, besöka olika skolor i olika kommuner. Återträff på habiliteringen från AKK-kursen där jag får skämmas för att bildkartorna blivit lite inaktiva under sommaren. Och som grädde på moset har Gullan äntligen fått plats i ridgrupp! Och så ska man hinna jobba. Och leva. Detta får mig att undra; hur får folk ihop det med fler barn? Det växer inte mossa under mina skor där jag står precis nu direkt. I 140 ligger jag och pressar på motorvägen på väg till jobbet medan allting liksom hoppar omkring. Har inte ens tid över till att skriva av mig så mycket som jag vill här på bloggen, inläggen jag vill skriva önskar komma ut! Hallå! Kan jag pausa? Dansa?
Känner för att gräva en grop och se om jag hamnar i Kina.