Glest

Det är lika glest med inlägg som det är mellan Gullans tänder. Många stora och tunga frågor cirkulerar men tiden att få ner dem verkar ohyggligt svår att finna. Jag funderar på om vår skärgårdsstuga kommer fungera när Gullan är 16 år. Med rullstol. Med trapp och trösklar. Med berg, brygga och backe. Skyggar för tanken. Men den ruvar i bakgrunden tillsammans med många tankar på arbete och framtid. Beslut som ska fattas. Orken som inte riktigt verkar vilja infinna sig den här sommaren. Insikt om att Pussegullan tar min kraft, uppmärksamhet och tid. Jag springer och springer men kommer inte nå något mål. Mellan gräsklippning och fönsterskrap sitter jag en kvart i solen vid strandkanten med hopp om att få höra vågornas kluckande och se lite färg i ansiktet. Istället hör jag bara mitt hjärtas ansträngda slag och i spegeln ser jag inte alls frisk och solbränd ut. Ledsen. Jag ser bara ledsen ut.