Kräklandet

Det är väl underligt. Så kräks hon bara. Igen. Och jag sitter med min hink och onda rygg, böjd som en ostbåge och väntar på nästa omgång. Jag som verkligen längtade till min soffhörna i dag, med en stor kopp te och något avsnitt av Breaking Bad. Men istället blir det något man inte hade extra energi sparat för. Alltid lika oväntat och alltid lika oförklarligt i landet av kräks. Väntar, blundar. Undrar om man vågar lägga henne i sängen?