Piss!

Tänk att du för tredje natten i rad blir väckt ur en flyktig dvala efter bara två ynka timmar i den sköna sängen. Tänk att du vaknar av ditt barn som klappar händerna samtidigt som Gullanpappan vrålar att du måste komma fort. Vad man hatar de där vrålen. Det är ett speciellt tonläge och man står upp fortare än du hinner säga katastrof. Jag hör direkt att det är kräks. Av värsta sort ska det visa sig. Mitt i sängen sitter hon, i en pöl som sprider sig till samtliga kuddar, gosedjur och täcket. Hela rummet luktar så det vänder sig i min mage. Jag undrar slött om jag någonsin får slippa undan detta helvete. Vi tvättar och sanerar resten av natten och när klockan ringer har jag inte blundat en minut till, jag slänger den i väggen och det är bara att pallra sig upp och i väg. På tåget läser jag med ögonlock som knappt sitter fast upptill, om den "läckraste nyårsblåsan" och de "glittrigaste smyckena till nyårsnatten". Sällan har man känt sig så festlig och glammig som denna dag. Att klä på mig en festklänning skulle verkligen vara som att sminka en gris. Vid Hornstull hoppar jag av och där står ett gäng överförfriskade herrar som sett bättre dagar. De kör sin gamla vanliga jargong om vad de ska köpa när Apoteket Röda Näsan äntligen öppnar för dagen. En står kutryggig och vildvuxen lite vid sidan av de andra. Han hötter med näven och skriker "PISS, PISS, PISSSSS!!" när jag passerar. Jag får ta mig själv i kragen för att fortsätta mot jobbet och inte ställa mig bredvid honom för att långsamt börja mässa "OCH SKIT, OCH SKIT, OCH SKIT".