Äppelpaj med vaniljsås

Så, hur gick det då? Första besöket någonsin på Skansen, första gången ensam med assistenter på stan. Utan Gullanmorsan. Jo. Men det gick ju lysande. Vi får några bildrapporter under dagen där Pussegullan utstrålar ren lycka, på karusellen och i glasskön. Hon ler stort mot kameran på alla foton. Timmarna går. Man undrar vad man ska göra av händerna. Man är underligt naken. Vi slösar tid med att fin-fika i ett köpcentrum. Sånt vi aldrig gör tillsammans. Vi sitter där och sörplar. Tittar på klockan och på varandra. Kollar mobilen. Är vågade och beställer in en påtår. Allt är så där underligt som det är när man har barnfri tid. Så sällsynt. Så dyrbart. När vi hör av gänget på hemväg framåt 16-tiden så rapporteras det med uttryck som "det har gått över all förväntan", "hon har varit jätteglad" och "hon älskade getterna". Och plötsligt känner jag mig som en äppelpaj. Nygräddad, väldoftande och harmonisk. Full med mys och fluffig hemlagad vaniljsås på toppen. Äppelkakekänslan håller i sig hela kvällen. Jag och Gullanpappan ler mot varandra när vi möts i trappen. Och Pussegullan sjunger lovsånger till sen kväll trots att hon inte sovit middag. Hela hennes lilla kropp berättar att hon haft en tipp-toppdag med tjejerna. Tanken som når mig innan jag somnar blir; detta måste vi göra om. Snart.

Minneslista som assistenterna skrivit och haft i väskan.
Ta mig tusan om de inte hann med allt och lite till...

Glad liten tjej i glasskön!