Det kommer några snubbar från fjärran land och planterar buskar i trädgården en helt vanlig vardagskväll. Det ska tydligen bli en häck bredare än min egen. Det är spännande att spana på dem från köksfönstret och det är något oklart om de röker mer än de planterar. Allt går som på räls, det planteras, pratas och fimpas i rasande takt. Ända till någon av oklar anledning råkar fimpa inte bara cigaretten utan fiberkabeln till vårt hus. Wooops. Där rök både TV och internet. Känns nästan värre än att vara utan vatten eller ström. Vad gör vi nu? Man kan inte surfa och inte glo på dumburken. Nähä. Och en vecka eller två lär det ta innan en annan rökande hantverkare har pallrat sig ut bland buskarna med en rulle silvertejp i näven. Man får bli analog. Börja lyssna på LP-skivor och handarbeta. Eller så sätter man sig och skriver en insändare till Svenska Dagbladet med penna och papper. Som man sedan digitaliserar hos en vän och skickar in. Tydligen tyckte någon på redaktionen att klottret var värt att publicera. Inget ont som inte har något gott med sig. Nu ska jag gå och köpa ett paket cigaretter och lära mig att aska lite så där nonchalant och coolt, i min nya roll som viktig storstadsskribent.
http://www.svd.se/langtar-fortvivlat-efter-att-bara-fa-vara-mamma
1 kommentar:
Min fina fina vän. Med tårar sitter jag här och tänker på er, den vackra underbara Gullanfamiljen. Vilken artikel. Du är en viktig skribent och så, så duktig. Åh, jag skulle vilja säga så mycket men saknar ord. Vill skriva ändå och skicka kärlek och kramar. Massor av kramar. De där MRK-kramarna, av den allra bästa sorten. Min fina fina vän. ❤ Ses snart.
Skicka en kommentar