Sådan mor, sådan dotter?

Pitt Hopkins syndrom eller inte, utvecklingsstörning eller inte, ibland är Pussegullan så lik sin mor så det är rent skrämmande. Vi tycker bägge om pasta och smör i kombination. Vi är känsliga för tonlägen när folk pratar med oss. Vi tycker mycket om att vara nära Gullanpappan. Men det som troligtvis är mest slående är Gullans förmåga att multitaska. Att göra många saker på en gång. Jag lämnar henne några sekunder på toaletten, dels för jag tänker att det är väl skönt att kissa i fred utan att ha en morsa som uppfodrande glor på en, dels för att jag behöver stänga ytterdörren som står på vid gavel. Så jag avviker några sekunder från badrumspositionen och möts av en helt annan bild än den jag lämnade. Så hon har alltså städat toaletten med borsten innan hon satte sig, kissat, dragit ut en massa toapapper och läst det mesta av lektyren på ingen tid alls. Eller så gör hon allt i ett svep? Kvinnans lott i livet. Gör mycket på lite tid, och gärna samtidigt.

Japp! Det är mammas tjej!