Nio år har gått, för alldeles i början på juni fyllde Pussegullan år. Nio. En dag som alltid gör ont i hjärtetrakten men som vi ändå väljer att fira även i år. Assistent M köper en present och jag blir så rörd. Ögonen tåras när de gemensamt sliter av pappret. Vi gör marängsviss och hänger upp ballonger. Visst ser Pussegullan glad ut när hon tittar på flaggspelet? Jodå. Visst gör hon det. En ansträngning är det att stoppa undan smärtan allra längst bak, längst in. Man får kämpa men jag tycker jag lyckas rätt bra. Och ännu en födelsedag har passerat, ett år till har hon funnits hos oss. Med oro, vaknätter och energitapp. Men också med fantastiska framsteg, skratt och ärlighet. Vår Pussegulla.
Det där fotot på mailen då? Ja, här kommer det. Och det känns som i går.
En sån här liten filur skickades från Skåne idag! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar