Att vara eller icke vara

Jag har funderat en del på den här bloggen, ska jag ha den? Om ja, i så fall till vad? Ger den mig någonting och framför allt, ger den någon annan något?
Jag fick ett litet mail häromdagen som gjorde mig glad och så fick jag lite svar på frågan om varandet eller icke varandet. Här följer en del av det mailet:

"Jag har läst din blogg och jag blir helt häpen över hur du har det, jag har aldrig fattat. Jag är mycket impad över hur du klarar av vardagen och hur bra du är på att skriva. Blir lite full i fniss när jag känner igen uttryck. Sedan drar jag på smilbanden när du skriver om något som varit bra med den dagen. Snacka om att lära sig se små ljusglimtar i allt. Nu förstår jag varför du frågar mig hur jag har tid att älta saker och grubbla. Jag förstår framförallt att du inte har tid! Hoppas du får en del egentid också, det är viktigt."

Tänk vad detta mailet innehåller egentligen. Förståelse! Insikt! Ett leende!
Ja, bloggen är inte bara min ventil just nu utan den verkar ändå fylla en liten funktion i det stora hela.
Även om människor som läser här känner mig helt eller delvis, lyckas jag förhoppningsvis berätta lite tex om sånt som kanske kan vara svårt att prata om när man ses, sånt som kan vara knepigt att beskriva om man inte träffas ofta? Kanske ger bloggen en smula inblick i hur vi har det till vardags och fest? Sen att någon blir lite fnissig är ju bara en bonus för fniss kan man aldrig få för mycket av här i livet. Mailet är ju lite spot on på det sättet att man får sannerligen lära sig den ädla konsten att glädjas åt det pyttelilla när man lever funkisliv.
Men även om jag har ont om tid till och från så hoppas jag att mina vänner vet var jag finns när det behövs!
Jomen hörrni. Jag knappar vidare här på bloggen för tillfället så får vi se var vi hamnar. Kram och tack kära M för ditt mail, det betyder mycket för mig.
Och tack också till er andra som slänger in en kommentar, om ni visste hur glad jag blir när jag ser det.

PS. Visste ni att Keso egentligen är köttfärs gjord på Mumintroll?
Inte konstigt att man har svårt att svälja ner Snorkfröken.