Idag har vi varit offer för vädrets makter. Det har stormat och regnat in, man får hålla både i hatten och i dörren när man ska gå ut. I skärgården blir allt så påtagligt och man är liten inför de rasande vindarna och de stora vågorna som fräser med sina vita vågkammar genom sundet.
Gullan skrattar när vinden piskar hennes kinder och när saltvattnet slår över oss i båten. Hon gör tecken för båt och ler. Och idag hände en fantastisk sak i vår funkisvärld. För första gången så tecknade hon något jag inte sett eller lärt henne! Äpple. Hon måste ha lärt sig på dagis för flera gånger tecknar hon äpple när vi gör en paj på sen vinterfrukt.
Jag ser det men det är knappt jag tror det.
Vilken unge. Vilken underbar unge. Samma unge som höll mig vaken större delen av natten. Älskad högt över himlens gråa moln som jagar varandra denna dag. Älskad till universums slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar