En ängel kom till oss och skapade en ödmjuk mamma. Hon kallas för Pussegullan för att hon är så gullig och glad trots de svårigheter vi möter i livet som funkisfamilj. Här kan du följa tankar och funderingar kring livet med ett annorlunda barn samt lite annat smått och gott. Varmt välkommen att dela vår resa!
Pages
▼
torsdag 24 oktober 2013
Steg för steg
Att gå var väldigt inne förra hösten men sen försvann ju tvyärr både intresset och den nyfunna kunskapen. Det var som bortblåst. Än i dag funderar jag på varför. Men nu har Pussegullan dragit på sig "boots are made for walking-humöret" och går några stapplande steg. Svårt att bestämma om hon ser ut som en liten anka eller ett halloweenspöke där hon kommer knallandes. Men stora steg är det, för mammahjärtat som blir så lätt och fluffigt. Som nyvispad grädde på en ljummen äppelkaka.
Jag har säkert kollat på denna film hundra gånger. Helt fantastisk!!
SvaraRaderaHärligt, så duktig hon är! Precis samma sak hände för oss, lilla damen började gå (inte fullt så säkert som Pussegullan) men lade sedan av efter en par, tre månader. Vägrade! Nu, ett halvår senare verkar promenadfobin ha släppt lite och det verkar (alla tummar hålls till de blir blå) som om det har släppt lite igen.
SvaraRaderaVi håller tummarna för att Pussegullan också håller i detta nu!
Duktiga Gullan!! ♥
SvaraRaderaWow! Så härlig hon är! Jag ser det om och om igen..... Ibland kan man inte få nog. Måste visa det för Tova ikväll :)
SvaraRaderaDuktiga finaste Gullan!
Puss