Det som är gjort, är gjort!

Vi har myntat ett uttryck här hemma. Sakta har det vuxit fram i all sin enkelhet och har nu blivit gångbart och erkänt i de flesta situationer. Uttrycket manar till direkt handling. Gör det bara. Och skjut inte upp det, ty högen du skjuter upp kan i ett huj bli högre än du tror och känns inte bara väldigt, väldigt jobbig utan snart oöverkomlig. Uttrycket lyder "det som är gjort, är gjort". Dvs när du känner för att skjuta upp saker och bara slänga dig på soffan, gör det som du tänkte göra för du vet nämligen aldrig när du måste släppa allt och åka in till akuten med ditt barn. Och när du sitter där i väntrummet så grämer du dig, att du inte åtminstone hann göra klart X eller kanske påbörja Y. Häromdagen sa Gullanpappan åt mig att sitta i solen och fika istället för att städa. Och han själv gjorde något roligare alternativ till att klippa gräset. När så Pussegullan börjar kräkas i torsdags kväll så vet man, att nu blir intet gjort på obestämd tid. Det är den där ständiga beredskapen. När man måste släppa allt, allt utan undantag, och ge sig i väg. In i bubblan av sjukdom och plåga för att gud vet när man ploppar upp till ytan igen. Och när man väl får näsan upp över ytspänningen är man inte i den krispigaste formen. Så väntar städningen, gräsklippningen, gjutningen av ortoserna och allt annat man hade planerat. Plus lite till. Gräset är dessutom lite högre. Lika bra att göra saker när man tänker göra dem alltså, det som är gjort är gjort. För första gången ligger vi inlagda med en mycket plågad Pussegulla i de aldrig sinande kräkningarna i maj månad. Borde inte sånt vara totalt förbjudet? Lika förbjudet som att råna gamla tanter eller misshandla djur? Men likväl sitter vi återigen trasiga på Q80 med kräktrattar och dropp. Samma elaka förlopp som alltid, skillnaden den här gången är att utanför fönstret strålar en klar majsol, träden blommar och det är ljust långt in på kvällen. Inget vidare från insidan. Alltså gäller beredskapen året runt numer, inte bara vintertid. Tredje gången bara i år som kräkningarna fullständigt däckar vår lilla familj på tre. I stället för att gräva ner mina fingrar i yster planteringsjord spritar jag grundligt för hundrade gången innan det är dags att gå in på isoleringen igen. Maj månad. Borde inte innehålla sjukdom men det gör den. Borde inte innehålla feber och sjukhus men det gör den. Borde inte innehålla fullständig utmattning men det gör den. Skit också.