Någonting i den här artikeln trycker ordentligt på mina gråtknappar. Kanske är det igenkänningsfaktorn. Kanske är det att jag läser om föräldrarnas trötthet och hur de var tvungna att "stänga ner". Kanske är det kort och gott meningen om att kärleken till sitt barn är det som gör att man kommer vidare. Jag sväljer och sväljer. Och läser den igen. Tittar på bilden och blinkar. Vi är ju dem, dem är ju vi.
http://lokaltidningen.se/min-ovanliga-diagnos-tog-22-ar-innan-familjen-fick-svar-/20160927/artikler/709289903
skip to main |
skip to sidebar
En ängel kom till oss och skapade en ödmjuk mamma. Hon kallas för Pussegullan för att hon är så gullig och glad trots de svårigheter vi möter i livet som funkisfamilj. Här kan du följa tankar och funderingar kring livet med ett annorlunda barn samt lite annat smått och gott. Varmt välkommen att dela vår resa!
Pages
Blog Archive
Followers
Om mig
- Jag är en mamma som fick en prinsessa för tolv år sedan. Sen dess har jag varit på en kärleksresa med tålamod och hopp i bagaget. När Gullan föddes räknades 10 fingrar och 10 tår snabbt in och därefter kom en stämpel med ett stort OK i baken. Det skulle ta några månader innan vi insåg att vår Gulla inte var som andra barn, resan till att acceptera att hon inte heller kommer bli som andra pågår ännu. Skriva en rad till mig? milla.forsberg(a)gmail.com
Använder Blogger.
Copyright 2010 Pussegullan . Blogger Templates created by Deluxe Templates. Wordpress by wpthemesfree. Powered by Blogger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar