Clouds in my coffee and sugar in the sky

Har många tankar som fladdrar förbi i dag, som snöflingor virvlar de omkring och jag kan inte fånga en endaste en. De flyger och far, lämnar ett litet avtryck, ett litet spår hos mig. Som lätta fjärilar lyfter de i min hjärna och är omöjliga att få ner på papper. Har massor med ord som står på kö men med fingrarna på tangenterna så smiter de hela tiden ifrån mig. Tänker att Gullan är min stora skatt och min vackraste ängel, men också mitt ok att bära. Jag älskar henne så det svindlar i hjärtat. Mitt finaste. En del av mig själv, en fortsättning på det som är jag. Det viktigaste som finns. Kanske det får bli dagens tanke och jag sätter punkt?

Helgen i bilder

Un cocodrilo

Dags för en uppdatering när det gäller tecken!
Pussegullan har lärt sig ett nytt: krokodil.
Tror det kommer från visan där det sitter en sån i en bil och är så tjock och fet, blåser i en trumpet. Man ser rätt många puckon bakom ratten men inte lika ofta en krokodil på E18.
Det är hur som helst väldigt fascinerande att se hur hon sitter vid köksbordet och ser en bil som rullar förbi på gatan och tecknar bil. Sen efter det kan det ibland komma en krokodil. 1 + 1 = 2 på något vis. Se bil koppla tecken för bil, koppla till krokodil och koppla till visan. Och så är det bara till att sjunga den igen och igen.
Vi kämpar vidare med att teckna blomma, den är klurig. Men den kommer snart hoppas jag. Tänker inte ge mig...

Bara ett barn?

På min Zumbaträning häromkvällen sprang jag på en gammal klasskompis från förr, har inte sett henne på länge så mycket prat blev det om ditt och datt.
Hon berättar att hon har tre barn och funderar på att skaffa ett till. Sen får jag förstås frågan om jag har och i så fall hur många barn?
Jag svarar att jag har en liten Gulla på 4 år.
Hon höjer nästan omärkligt på ögonbrynen och säger: men du har bara ett barn?
Ja. Jag har bara ett barn och för en som fullständigt spottar ut soffor så kanske det verkar konstigt och onormalt för hon får en bekymrad rynka mellan ögonen.
Men det är skillnad på att spotta ut friska soffor. Och att inte göra det.
Det är ju inte riktigt läge att stå och berätta hela min funkislivshistoria där och då men visst är det lite underligt hur folk förväntar sig att man har minst två barn? Och har man bara ett så undras det ofta om vi ska skaffa fler möjligen? I närtid? Man blir ju inte heller yngre.
Ja. Jag önskar att jag hade orken att skaffa Gullan ett syskon, jag önskar att det fanns en mekanism som gör att att man blir gravid på bumsen när man vill. Och jag önskar framför allt att det fanns en garanti för ett normalstört barn och en rättvisa att jag borde få uppleva hur det är att ha en vanlig liten tjej. Men det finns inget sånt att tala om överhuvudtaget, inga regler och ingen rättvisa. Bara slumpen.
Och jag funderar ofta på hur jag och orken skulle räcka till Gullan och ett syskon när jag knappt räcker till nu. Gullan och ett funkissyskon eller Gullan och ett vanligt syskon. Vända och vrida. Böka och stöka med tankar som kommer och går, jag har svårt att fånga dem när de passerar som mörka skuggor helt nära.
Men. Som en mycket klok vän sa till mig om saken: hur du än gör så blir det nog bra ska du se, vad du än bestämmer dig för.
Lär säkert återkomma till tema syskon i senare inlägg, det är stor och tung boll. Ständigt snurrande i takt med klockan. Tick tack. Tick tack.

Grattis mamma!

I dag fyller min mamma år.
Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne, min älskade mamma.
Som alltid finns där för mig, som alltid har tid och ett tröstande ord. Som känner mig bättre än någon annan, som ser rakt igenom mig och som läser mig. Som vet vad jag behöver och som alltid är den extra handen med Pussegullan.
Stort grattis på din dag. Du är inte bara bra, du är bäst.

Spegel, spegel

I en affär passerar jag förbi en stor spegel och hoppar bokstavligen till.
Men gud säger jag högt för mig själv, säljer de spöken här? Rea på tvättäkta zombies?
Jag ser makalöst trött ut och allting liksom hänger på mig. Håret, ögonen och mungiporna. När jag försökte lägga på någon sorts make up i morse tänkte jag att det är nog som att sminka ett lik. Försöka piffa till en kall gammal döing så gott det nu går innan familjens sista farväl och locket stängs, kistan går ner i jorden. Svart under ögonen och helt genomskinlig liksom blålila hud, fullständigt utan elasticitet eller spänst. Jag ser ut som en enda stor överkokt vandrande glasnudel.
Tar resolut upp en stor ICA-kasse i hallen, drar den över huvudet och går ut genom dörren. Känner mig redan rätt mycket snyggare.

Heja Abbe

Och nu när det verkar som jag är i gång och tipsar om andra bloggar där ute så är det väl lika bra att köra på. Här är en annan favorit som jag brukar titta förbi när jag är ute på min lilla bloggrunda. En fantastisk pappa som skriver så gripande och bra, just nu håller han på med en hjärtebarnsauktion för att samla pengar till barnhjärtforskningen. Håller tummarna att det går riktigt bra, vi kan alla vara med och hjälpa till.

Jag säger bara HEJA ABBE!

Titta in där och gör det redan i dag:

http://www.hejaabbe.com/

Rysskyla

Iskallt på jobbet...

När kvicksilvret kryper ner mot -16 som det gjorde i morse vet man att det är jäkligt kallt. På jobbet är mitt fönster fullt med vackra isrosor. Det är rysskylan som tagit oss i ett rejält grepp medan vi sitter och väntar på snökanonen från finska viken. Under tiden får Pussegullan ett brev från sjukhuset, det fanns tydligen MRSA i omlopp när vi blev inlagda. Min sega hjärna tänker trött: ja men visst ska vi få lite sånt också. Suck. Det blir till att åka till vårdcentralen och ta prover. Som om man inte har nog med besök inbokade med fröken.
I går var vi hos ortopisten för check, Gullan levde rövare och höll på att riva hela mottagningen i sin framfart. Varje ficklampa, mjukisdjur eller kort med symboler som sträcktes fram mot henne skulle tas om hand och kastas bort. Herr R var farligt nära att få både en vinge och en pungspark. Inte helt lätt att kolla synen på en unge som lever om värre än finska snökanonen. Men herr R gör ett bra jobb, som vanligt. Röd och svettig kommer jag slutligen ut på parkeringen med en sprattlande unge under armen. Några djupa andetag innan vi slänger oss in i eftermiddagens långa köer.

Aktuellt

Hoppas ni såg Aktuellt i går kväll för då pratades det om den lilla flickan som inte fick leka i IKEAS bollhav. Det var en intervju med författaren Sören Olsson som är en av mina bloggförebilder och har en son med Downs. Och han gör det så bra, pratar funkis. "Den största och vanligaste fördomen är att vi inte har några fördomar".
Jodå, så är det. Och han har säkert rätt i att den här händelsen grundar sig på rädsla för det okända och på osäkerhet. Det är bara att hoppas att familjen får upprättelse för den kränkande behandling som de utsattes för. Alla barn är välkomna utom mitt. Och tyvärr, hur smärtsamt det än är, så verkar vi inte ha kommit så långt i samhället som jag hoppats trots att vi skriver 2012. Vi är inte så upplysta och open-minded alla gånger. Samhället är fullt med begränsningar och orättvisor. För funkisar och för andra.
Vill avsluta med att tipsa om Sörens blogg och om hans fantastiska bok "Prins Annorlunda".
Läs!
http://sorenolsson.blogspot.com/

Inte välkommen!

Från P4 Extras hemsida i dag:

Dottern med downs syndrom fick inte leka i IKEAS lekland - i dag inleds rättegången

Jag har många gånger gått förbi leklandet på ett IKEA nära mig och funderat på om Pussegullan skulle vara välkommen där. Hon gillar leksaker, älskar andra barn och kan gärna passas en stund av okända lektanter. Men är inte barn med DS välkomna så har barn med utvecklingsstörning säkert svårt att få komma in va?
Usch, vad lågt. Jag morrar och visar tänderna, försöker skaka av mig den stora irritationen som bubblar. Jädrar vad dåligt, IKEA! Ni borde sannerligen kunna bättre än så. Jag vill genast lämna tillbaka alla mina påsklämmor och värmeljus i protest.
Håller tummarna för den starka mamman, att de får upprättelse i domstolen.
Kämpa järnet, vi som inte är välkomna håller på dig.
Tillgänglighet för alla 2012. Pha!! Bah!