Hemma på permission

Pussegullan verkar vara på bättringsvägen och kanske kanske kanske har vi tagit oss igenom det värsta för denna gång. Vågar inte skriva eller hoppas på för mycket. Men febern har äntligen gett med sig och CRP värdet är betydligt bättre. Alltså får vi komma hem på lite permission och det är otroligt skönt. Nu gäller det att få fröken att bygga upp lite kraft i kroppen igen. Sällan har jag varit så orolig för henne som jag varit dessa dygn. Sällan har jag känt mig så mörbultad, trött och misshandlad som nu. Man får inse att åka in akut med en utmattad och slak trasdocka till unge i famnen är något av en pärs och det tar tid att återhämta sig efteråt.
2012 har inte börjat med någon själslig frid som jag önskat mig direkt. Tvärtom. En riktig högerkrok från ingenstans som slår en till marken med obarmhärtig styrka. Jag känner kroppen slå i backen och omedelbart tappar jag luften medan alla små fina ben knäcks med spröda ljud. Långsamt sluter jag ögonen när tårarna rinner. Man har inga energireserver att ta av så hur man orkar är något av en gåta. Lugn och ro är vad vi alla behöver nu. Sömn. Mat. Vila. Frisk luft.
En stor kram till alla fina ni som hört av er och brytt er. Det har värmt i min själ.
Min stackars lilla sjuka prinsessa som lyser upp min tillvaro samtidigt som hon ger mig ett plågat drag runt munnen. Som om jag knappt orkar bära min kärlek. Som om den tynger mig i all sin mäktighet.