Tjugohundratolv

Omvärlden har nedkommit med ett sprillans nytt litet år. Och då ska man summera, sammanfatta och fundera över det som varit och önska sig saker för det nya färska kommande året. Jag känner mig lite tom och trasig, tror det är ständiga tröttheten som ligger över mig. Årstidens mörker. Den konstanta oron. Arbetsbelastningen med Pussegullan. Kan man bara önska att bara överleva ett år till? Eller känns det för deprimerande?
Jag funderar över detta en stund och ser ut över ett regnigt och grått landskap.
Egentligen är det ju bara en tideräkning, en del byter år i mars och för dem så tragglar ju vardagen bara på i dessa dagar.
Men om man nu ska avlägga någon form av nyårslöfte så lovar jag mig själv att försöka att oroa mig mindre, inte låta Spattman ta så stor plats. Lätt sagt men svårare att omsätta i praktiken. Men man måste ju försöka!
Att ta tillvara på guldstunderna i livet, hur små de än kan vara får också ingå i paketet. Nyårspaketet, med önskningar om vila, avlastning och själslig frid.
Hej och hå
Kämpa på