Om man ska lattja med Pussegullan får man ibland vara beredd på hårda tag, emellanåt får hon Gladiatorerna att framstå som ulliga nyfödda lamm som lojt följer en citronfjäril med blicken där den fladdrar över en skir sommaräng.
När hon är i gång får man sig omgångar som heter duga. I går drog hon i det lilla fina håret precis vid öronen ni vet. Jädrar i min låda vad ont det gjorde. Sekunden efter sätter hon framtänderna i pannan på en för att nästa vrida om örat så örhängena far all världens väg. Undrar hur lång tid det tar att få blomkålsöron? Det är en svår balansgång det där. Ibland måste man säga stopp och lära henne ta fint. Jag tror hon kan förstå det. Hon lyssnar uppmärksamt på mitt tonfall. Men när det ren busbrottning på G och hon är speedad är det bäst att lära sig tolka hennes manövrar, ta skydd bäst man kan, plocka fram skottsäker väst, fäktningsmask och knäskydd. Den lilla kroppen är så full med bus så den nästan sprängs. I morse kom jag till jobbet med en stor intorkad grötring på kinden och det upptäcker jag inte förrän efter lunch. Det är spår efter morgonens lilla puss. En mjuk puss utan Gladiator-touch. Ja, säga vad man vill men livet med Gullan bjuder på det mesta. Allt från viftande armar och ben till mjuka barnläppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar