Härom året

Kom på att det är allt lite käckt att ha en blogg ibland. Nu har den funnits i cirkagurka ett år och man kan gå tillbaka och se vad som hände så här års 2011. Man har så mycket snurrande saker på vindsvåningen så man ska inte tro att man kommer i håg inte, nope och nix. Intressant att bläddra bakåt och läsa, bli påmind.
Och det är två stora saker som slår en. Ett: vi ansökte om avlastning enligt LSS. Status idag: avslag från kommunen och överklagan till rätten från oss. Fortfarande har vårt fall inte tagits upp i Förvaltningsdomstolen. Ett år senare har vi fortfarande inte fått någon som helst hjälp.
Ja, jag visste att det skulle ta tid och kraft. Men hallå. Hallå? Hallå!!
Och om man var trött redan förra våren så undrar man hur det är nu? Bäst att inte tänka på det. Alls.

Den andra saken är krypandet! Jag minns de där skälvande hoppfulla första försöken när Pussegullan testade att häva sig upp och ta sig framåt efter timmar och timmar av träning. Minns hur jag inte trodde mina ögon. Minns gåshuden över hela kroppen. Minns att jag skrek JAAAAH! Och än i dag så tror jag det knappt. Än i dag står jag där med ett stort fånigt leende varje gång hon kommer skuttandes i grodstil. Pussegullan. Hon kan krypa! Hur ska jag med ord kunna beskriva hur magiskt det är? Det hade jag faktiskt inte trott. Hon kan verkligen krypa. Full av vilja och driv framåt skuttar hon i väg och jag måste nypa mig hårt i armen för att kontrollera att jag inte drömmer.