Det har kommit in en ny invånare i hemmet. Den är vit, ganska mjuk och smäcker och har en nallebjörn fram. Jag gillar den. Och det ballaste av allt; Pussegullan gillar den och hon vet vad den ska användas till.
För ett tag sen provade vi att träna potta men då blev resultatet mest flams och trams, det drogs i hår, det viftades och krumbuktades när vi satt där. Men så rapporterade dagis en dag att Gullan hade haft en rätt torr blöja och de hade satt henne på pottan. Där hon hade KISSAT! Av sig själv! Någonstans på vägen har polletten trillat ner och ofta nuförtiden när man sätter henne så kommer det en liten skvätt. Och fröken själv ser stolt och nöjd ut när det har kissats färdigt och berömmet från Gullanmamman öser ner över henne som ett smärre störtregn. Jag hör mig själv tjoa och skrika så Gullan till slut får göra en Jerry Williams (hålla ena handen för örat, reds anm). Men visst är det väl roligt. De små sakerna som sagt, kan göra mig lycklig och full av rus. Tänk om. Tänk om hon i framtiden kan lära sig ett tecken för kissa och kan visa när hon behöver? Svindlande. Tänk om hon kan få slippa ha blöja, kanske åtminstone på dagitd? Nu kanske jag svävar i väg lite grann här men åh, hoppet! Hoppet om att det finns en liten möjlighet.
Så vi sätter oss på pottan säger "kissssss" och höjer frågande på ögonbrynen. Och när det där stillsamma porlandet kommer som på beställning, ja då rinner det en glädjeflod genom hela kroppen på mig som får Nilen att verka som en liten å.
 |
| Och lägg gärna märke till den lilla foten av typ ädelträ som undertecknad själv snickrat, för att få rätt sitthöjd för Pussegullan. Min träslöjdslärare hade satt en femma på detta mästerverk. |
1 kommentar:
Åhh vad duktig hon är som fattat grejen med en potta! I vår värld känns hela grejen med potträning väldigt långt borta, har faktiskt inte ens kommit på tanken än, men när jag läser dit inlägg så får jag ändå lite hopp om att också vi kommer att få höra det där porlandet någon dag ☺
Såg att du apropå hennes krypande skrev att hon har en ”hoppande grodstil” – och jag blev alldeles glad och full i skratt för det är ju exakt den stilen vår kille också har valt för att ta sig fram! Våra knasbarn har verkligen många likheter och jag ska ta mig tid snart någon kväll och skriva dig ett mail för jag är så nyfiken på att få veta mera om Pussegullan och hur ni hade det. Återkommer!
Skicka en kommentar