Jag vet inte hur många gånger eller hur många månader vi har tränat på krabbgång, jag och Pussegullan. Det är många. Och sjukgymnasten som varje gång vi ses påtalar att det är så viktigt. Vi har nött, blött och stött steg i sidled men Gullan har inte verkat fatta meningen alls. Tröttnat fort och velat något annat. Men nu händer det saker i stugan. Helt plötsligt steppar hon i sidled, hållandes i det som finns i närheten såsom den mycket spännande diskbänken. Lådorna som hittills varit så kul att stå helt still och dra i, ut och in, riva ur alla saker och kasta på golvet, står nu övergivna och orörda. Blir kvar där de är. Istället steppar hon vidare, tar sig långa sträckor med hennes mått mätt, och hittar precis allting som fått ligga i fred. Men nu är det slut på det, hon sliter i knivar, ägg, smörpaket och armarna är både snabba och lååånga. Roligast är knappar och rattar. De ska vridas om, gång på gång. I går stängde hon av miccron när jag skulle värma mjölk till kaffet. Skulle tydligen inte vara någon mjölk inte, i alla fall inte varm. Nu gäller det att hålla i hatten och se om sin spis innan det blir bränd baby.
 |
| Tvåhandsgreppet för att nå maximal effekt på spisen! |
 |
| Hmmm. Ja, 28 minuter bör räcka tror jag... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar