Sångfågel

Det är så lustigt, på kvällarna när Pussegullan ska sova så håller hon en egen liten show innan ögonen stängs ner för natten. Hon sitter där i sängen och ser sig själv i spegeln, håller långa monologer på ett språk som ingen begriper. Men det allra bästa är när hon sjunger. Hon kvittrar som en liten fågel där hon sitter, ordlösa sånger som går upp och ner och rakt in i hjärtat. Har försökt många gånger att fånga det hela med kamera eller mobil, men så fort man närmar sig dörröppningen får hon syn på mig och då är det direkt stopp på föreställningen. Så jag sitter helt enkelt utom synhåll på en liten pall utanför rummet och bara lyssnar. På min egen lilla lärka. Som tittar på sin spegelbild, vickar på huvudet och gör mängder av miner. Jag sitter där tills jag inte kan hålla mig längre utan frustar av skratt när jag hör henne drilla, det går helt enkelt inte att låta bli. Hur grå och sur din söndag än har varit, så blir den vacker och gyllene av den fantastiska kvällssången.