Gött mos

Och det här med att äta och äta bra. Hur gott är det inte att äta potatismos med stor sked direkt ur kastrull? En feel-good film som man kan se hur många gånger som helst.
Fröken som normalt sett äter mindre än den minsta sparven i den minsta kullen, till stort förtret för hennes mor, mumsar här stora tuggor utan problem. När man ser den här rullen så känns det nästan som att Gullan fattar grejen med Götlabors-uttrycket "Gött mos".

Gunga

Påsken är över och vi har fått lite välbehövlig vila. Pussegullan har ätit, bajsat och faktiskt (!) sovit hyfsat. Solen har strålat i kapp med fröken G och det är så skönt att slippa overallen, vantar och tom mössan. Bäst av allt var gungan, och inte någon liten fart utan ju högre desto bättre! Om Gullan själv får välja. Och det får hon. Gullanmamman gungar till armarna går ur led och ryggen värker. Högt över trätopparna och taken ekar hennes skratt. På pärlband in i hjärtat för alltid.

Fjäderfä

I dag är det påskfirande på dagis med färd mot Blåkulla, påskmat och ett och annat ägg. Det fick bli lite fjäderfän i frisyren! Vi hoppas på lite sol, påskhare och massor med gömda godisägg i påsk, Gullans favoritgodis är sega nappar, Gott & Blandat samt mjölkchoklad. Hörde du det, Herrn Osterhase? Stålande fåglar och kvittrande solsken var det i alla fall på fröken i morse, mycket skratt och höga ljud när gröten serverades. Pussar (till påsk) delades generöst ut till höger och vänster. När en morgon är så fylld med glädje som denna var, då är livet gött att leva. Man får ta tillvara på guldkornen när de emellanåt dyker upp.

Glad påsk!

Basic needs

Och vad glad man kan bli!
Rapport från dagis i dag: nu är hon tillbaka från vinterkräklet på allvar. Yes!
Två goda nyheter, hand i hand:
Ätit en HEL GRILLKORV (plats för imponerat sus) med mos.
Och bajsat.
Och i en funkismammas värld är det himlastormande nyheter.
Balsam för själen, plåster på såren och leendet smyger sig sakta på...hela kvällen kommer det sitta kvar. I dag och just nu njuter jag av att något så basic som att mat och bajs fungerat bra idag.

Majblomman

Jag tänker mycket på hur man önskar att barnet är friskt innan det föds. Hur man säger att det inte spelar någon roll om det är en tjej eller kille, bara det är ok. Friskt. Normalt. Som det ska. Som alla andra. Magen knyter sig och bitterheten har en smak av metall i munnen. Vi måste vara en del som har den där smaken, som delar den, det måste finnas fler som inte fick det friska barnet, tjej eller kille. Tanken på att ni andra finns därute kan trösta mig. Jag funderar på vad ni gör just nu, är ni på väg till sjukgymnasten? Logopeden? Astrid Lindgren? Jublar ni över ett litet framsteg som ert barn just gjort? Eller köper ni en majblomma? Det gjorde jag i går. För barn som hjälper barn. Friska barn säljer blommor bland annat till förmån för de andra annorlunda barnen. Om någon kunde hjälpa mitt barn skulle jag köpa alla majblommor i hela världen och mer därtill. Min blomma sitter nu under Pussegullans kort och jag fylls av lite glädje och lite sorg, som så många gånger förr.

Fantastiskt!

Och jag bara måste lägga in den här filmen också. Idag. För något mer fantastiskt har man sällan skådat, jag kan se den precis hur många gånger som helst. Och för varje gång fylls ögonen med tårar så man ser lika suddigt som efter tjugotvå groggar.

Mjukt som bomull

Att träffa en annan funkismamma lämnar mig lite mjuk. Som bomull på insidan. Jag funderar på det hon säger. Läser av henne. Tolkar henne. Känner öppenheten och värmen som strålglans över hela mig. Det finns ingen annanstans, den totala avsaknaden av murar och misstänksamhet. Detta är en av de vackraste sidorna av funkisvärlden. Och den mjuka bomullskänslan följer mig som en trogen vän hela långa dagen, och på kvällen när jag ska somna, rör känslan vid min kind likt en öm smekning. Förundran och ett litet leende gör mig sällskap till Sängsta Kuddby.

Att resa sig ur askan

På darrande ben står jag, med aska upp till knäskålarna. Tårarna bränner i ögonen, ryggen värker och jag är så trött så smärtan är fysisk i kropp och själ. Undrar hur fågel Fenix kände sig? Var det så här? Man känner sig rätt långt från en busig, brunstig, glänsande och pånyttfödd påfågelhanne i sina bästa år. Kräksjukan kan ta kål på de bästa. Tydligen. Och sa jag inte att dagis skulle ringa? När jag såg deras nummer på displayen så var det mer en axelryckning och ett "jahaaa, NU ringer de". Fröken Spattman ler i mjugg och gnuggar sina händer, nöjd med käften full av kaos. Nu ska man spotta i nävarna och se vad man kan göra med ett ton aska och ett par kilo grus i ögonen...fattas bara lite betong så kan jag bygga ett garage.

Fröken Spattman

Jag undrar om jag har blivit lite av Fröken Spattman.
Mer och mer på sista tiden.
Sitter liksom och väntar på att dagis ska ringa och säga KATASTROF!!
Mer hoppig och nervös när det gäller Gullan överhuvudtaget.
Oroar mig, funderar, analyserar och oroar mig lite till.
Undrar om det har blivit så efter den här vintern och alla sjukdomar.
Eller efter att hon har fått såna konstiga ryck och blivit otröstligt ledsen, saker som man inte kan förklara.
Tänker mycket på epilepsi-hotet.
Jag vet inte riktigt vad som ska hända eller varför jag tycker det är så otroligt jobbigt just nu.
Sitter på jobbet med andan i halsen, skorna på och med bilnyckeln i handen…..