Fröken Spattman

Jag undrar om jag har blivit lite av Fröken Spattman.
Mer och mer på sista tiden.
Sitter liksom och väntar på att dagis ska ringa och säga KATASTROF!!
Mer hoppig och nervös när det gäller Gullan överhuvudtaget.
Oroar mig, funderar, analyserar och oroar mig lite till.
Undrar om det har blivit så efter den här vintern och alla sjukdomar.
Eller efter att hon har fått såna konstiga ryck och blivit otröstligt ledsen, saker som man inte kan förklara.
Tänker mycket på epilepsi-hotet.
Jag vet inte riktigt vad som ska hända eller varför jag tycker det är så otroligt jobbigt just nu.
Sitter på jobbet med andan i halsen, skorna på och med bilnyckeln i handen…..