Majblomman

Jag tänker mycket på hur man önskar att barnet är friskt innan det föds. Hur man säger att det inte spelar någon roll om det är en tjej eller kille, bara det är ok. Friskt. Normalt. Som det ska. Som alla andra. Magen knyter sig och bitterheten har en smak av metall i munnen. Vi måste vara en del som har den där smaken, som delar den, det måste finnas fler som inte fick det friska barnet, tjej eller kille. Tanken på att ni andra finns därute kan trösta mig. Jag funderar på vad ni gör just nu, är ni på väg till sjukgymnasten? Logopeden? Astrid Lindgren? Jublar ni över ett litet framsteg som ert barn just gjort? Eller köper ni en majblomma? Det gjorde jag i går. För barn som hjälper barn. Friska barn säljer blommor bland annat till förmån för de andra annorlunda barnen. Om någon kunde hjälpa mitt barn skulle jag köpa alla majblommor i hela världen och mer därtill. Min blomma sitter nu under Pussegullans kort och jag fylls av lite glädje och lite sorg, som så många gånger förr.