Jag vill inte!

Val. I livet ställs vi inför mängder av val. En del av enklare slag, Aftonbladet eller Expressen? En del av trevligare slag, ska jag tacka ja till jobb A eller jobb B som jag blivit erbjuden? Ska vi åka till Mallis eller Grekland på semestern?
Så finns det val som hör till den svårare avdelningen. Val som man önskar att ingen människa levande på jorden skulle behöva göra. Det känns lite som jag måste göra ett val nu. Pussegullan börjar bli för lång för sin vanliga vagn, konstruerad och tillverkad för helt normala och friska små barn. Står vid ett vägskäl och ser mig vilset omkring. Återigen på mark jag inte känner till med en djungel av trådar att börja nysta i. Gullan är fem år men kan inte gå. Det gör så ont, svider och bränner. Men detta är fakta. Minns än i dag ett av mina första besök med henne på habben, där stod en key walker för lite äldre barn och jag tänkte: ”måtte vi aldrig behöva använda en sån DÄR i alla fall. Gullan kommer gå innan dess”. Och jag trodde på det, stenhårt. Nu har ju den smidiga key walkern varit en rumskamrat i ett par år och jag tycker inte den skriker lika mycket HANDIKAPPAD som i början. Man vänjer sig tydligen?
Men nu. Vagnen är för liten och vi måste välja något nytt, vi måste acceptera det faktum att Gullan inte kan gå. Och då blir det rullstol. Och den där stora megafonen ljuder i mina öron: HANDIKAPPAD, RULLSTOLSBUREN, RULLSTOLSBUNDEN!!!
Det är ett steg och det är en process innan jag kanske kan se rullen hemma som ett vanligt inslag i vår vardag. Gropen finns alldeles nära, nära. Anas. Svart och bottenlös. Mullrande. Rullstol. Varje dag ska vi ha den med oss, leva med den. Jag kan inte tro att det faktiskt är jag som måste välja rullstol åt mitt barn.
Men så är det och jag är igen på resande fot i okänt land där jag hoppas någon kan guida mig och visa mig rätt. Och jag ska gå där på stan och skjuta rullstol istället för vagnen. Inte försvinna bland vanliga föräldrar som drar ett barn med trötta ben. Utan jag kommer ha en funktionshindrad liten tjej i en rullstol. Blickar. Avvikande. Inte passa in. Hur fina blommor man än kan få på hjulen så är det en rullstol. En sak jag aldrig ville välja. En sak jag aldrig ville ha. Men nu är den snart här, när vi valt modell. Ett val jag aldrig ville göra i hela mitt liv.