Nya vårskor utan Kitty

Innan jag började klottra ner tankar i bloggformat så skrev jag bara rakt upp och ner allt som passerade genom huvudet i ett helt ordinärt dokument i Word. Den filen finns ännu kvar och heter "Det handlar inte om en dålig dag". Ganska bra titel och rätt insiktsfullt för att vara nybliven funkismamma i Holland. På främmande och okänd mark. Mitt i kriget. Och än i dag kan jag tänka att det som är jobbigt och tungt i vårt liv kommer aldrig gå över, det är inte bara en dag som är jobbig och sen blir det bättre igen, utan nu kommer det vara så. Resten av livet. Minns att jag vände och vred på de tankarna då och gör det även nu. Men även mitt i ett brinnande krig kommer lugnare stunder. Och då gäller det att ta till vara på dem och andas i det lilla hålrummet av luft.

Här kommer ett litet klipp ur mina gamla anteckningar:

2009-05-12
Tittar på Kavat skor åt Gullan enligt sjukgymnastens råd. Känns konstigt. Att stå där och titta på ”babyskor”, ”lära gå skor”, "mina första steg skor” när L är nästan 2 år. Stabila och gedigna, med höga skaft för maximalt stöd. Ergonomiska sulor. Undrar om jag kommer stå vid samma hylla när hon är 6 år? 15 år? Just nu känns det så.

Och visst står jag kvar vid samma hylla nu när Pussegullan snart fyller 6 år. Hade det tydligen på känn. I går var vi på OT-center och gipsade fötter för nya ortoser. Gullanpappan och jag försöker muntra upp oss genom att byta mönster, från fjärilar till nyckelpigor. Något måste man ju göra, annat än bara acceptera att man inte kan köpa söta små Hello Kitty-skor den här våren. Heller.