En dag skruvar Grannen ihop en splitterny cykel till sin grabb. Det tar en stund medan han vrider och drar, skruvar och testar medan junior otåligt hoppar bredvid. På gatan susar kompisarna redan förbi i full fart. De tjoar och hojtar, tycker det tar lång tid. Till slut är allt på plats och han kan äntligen hoppa upp på den nya fina sadeln för att sedan dra i väg. Kvar står grannen och suckar lite medan han plockar undan. Gullanpappan säger sorgset: "jag skulle också vilja montera en cykel till Gullan. Och jag hade aldrig suckat om hon kunnat cykla i väg för egen maskin på två sekunder." Men vår väg är en annan. Vår cykel kommer levererad från hjälpmedelscentralen. Den är gul och rätt stor. Tre hjul och inte två. Pussegullan tycker det är svårt med fötterna, förstår inte att det är benen som driver framåt och det blir mest knas när vi försöker. Svettig och ganska desperat hejar jag på henne när vi blir omkörda av killarna på sina snabba hjul. Hon tycker cykeln är ett jäkla åbäke och ledsnar på andra sidan området. Det är långt hem. Jag är redo att slänga både cykelskrället och mig själv i närmsta dike fyllt av vårgrönska. Låta spirande maskrosorna växa vilt och dölja eländet.
|
Kollar om grannarna är hemma? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar