Högtider

Vet inte vad det är med högtider. Har jag blivit allergisk? Får nästan klåda och huvudvärk när det närmar sig. Aldrig är tankarna så närvarande om hur det skulle ha varit som då. Jul. Födelsedagar. Midsommar. Pussegullan. Hon skulle springa över den grönaste ängen med lövad krans i håret. Snabbt och barfota genom junigräset. Med en famn full av sommarblommor. Solen så högt, högt på den blå himlen. Havet nära, glittrande och lockande. Hon skulle ropa "mamma mamma, se på midsommarstången", sjunga med i små grodorna och vinna hoppa-säck-tävlingen. Hon skulle tycka att det var spännande att vara uppe sent. Hon skulle spela krocket, segla och fiska. Med sina kompisar när dagen aldrig tar slut. Allt medan hennes föräldrar satt på altanen och pratade fram på småtimmarna med kära vänner. Hon skulle sova hela natten och länge på midsommardagen.
Äsch. Vad tröttsamt det är att vara bitter och tänka på hur det skulle ha varit. Jag blundar och skakar vemodet av mina myggbitna axlar. Fröken har i kväll rivit ner en gardin och en tavla i sovrummet, varit tokigt och tossigt glad. Jag försöker väga mörker mot ljus. Och vem kan låta bli att le när man ser henne där, sitta som ett litet troll mitt i sängen med busblicken lysande mot mig. Bort med det springande barnet på ängen och fram med den oemotståndliga Pussegullan, där allt det lilla är så stort.