Mormor och jag

Det har varit lite mycket på senare tid. Jobbet har krävt mycket. Gullangrejor, hemmet, assistenter och allt som ska dammas av inför semestern. Det har varit stressigt, så körigt att min mamma frågar om jag är sur på henne. Har inte ens hunnit ringa. Saker, träning och personer har blivit lidande. Det sura med att ha mycket att göra, för högt tempo och alldeles för mycket som snurrar är att det går bra så länge man håller ångan uppe. Nu sitter jag i en soffa, ångan har dragit, mitt i Skåne. Stirrar fascinerat på mormor typ 92 som sitter och tappar med ena skon i takt med musiken från dansgolvet. Hon sippar förnöjt på en drink och verkar tycka det är en toppenbra bröllopsfest. Jag stirrar och tänker att man kan ju faktiskt inte gå och lägga sig innan stålmormor. Fast klubban i huvudet sitter där sen sitter. Och jag är trött. Rejält trött.

Sängen verkar oemotståndlig, den ropar mitt namn. Men nej. Jag ska baske mig inte kasta in någon som helst handduk innan mormor! Men hon gäspar inte ens...