November

Pussegullan har feber. Jag har jättemycket att göra. November är allt som allt en härligt månad. En månad att byta jobb i. Att gå från att vara det lilla i det stora, till att vara det stora i det lilla. Så kan man summera det. Dammsugaren brummar runt i huset med mig vid slangen, musik i lurarna och texter som klibbar och som fastnar.

En känsla av förtrogenhet och all tvekan försvann
så börja’ vi vår resa mot varann
för det är en seger
att vi tordes börja om
och att vi lever
här med varann
vart efter tiden går förstärks våra band
och prövningarna för oss bara närmre varann
och när livet drabbar oss med skoningslös hand
då finner vi styrkan hos varann

Lite fint. Livet är ju inte alltid förbannat lätt. Och det gäller att ha någon att hålla i när det är som värst. Att finna styrkan hos någon. Det är värt att fundera på när tröttheten tär på mig och Gullanpappan, när de där 75-80 % av funkisföräldrarna separerar. När man retar sig och irriterar sig. När man skulle behövt den där varma kramen i den ständiga motvinden. Var och hos vem finner vi styrkan då?