Nu när kvällningen kommer och novembermörkret smyger sig närmare runt knuten så lägger jag märke till att grannar i området redan har satt upp granar med belysning. Någon har hängt upp en ljusdekoration i ett fönster och en annan har kulor i grenen. Så jag tänker att då är det nog inte för tidigt att sända dig min önskelista inför julen. Vem vet hur lång tid leveransen till Nordpolen tar?
Så härmed kommer då listan med stor L. Du kan stryka allt jag önskat mig tidigare levnadsår, listor som innehållit en egen häst, en stereo, en Barbie eller en helgresa till New York. Glöm dem. Glöm dem alla! Nu gäller bara en sak. På de 200 första platserna på min önskelista kommer sömn. Oavbruten sömn i härliga åtta timmar på min mjuka kudde. Att få vakna och känna sig utsövd. Färdigsoven. Hur känns det? Under de sex åren som passerat har jag glömt det fullständigt. Jag önskar på min lista att vi skulle slippa vara Familjen Säng-Taikons som sover på konstiga platser i huset och nästan aldrig i samma säng två nätter i rad. Jag skulle önska mig att få slippa ångesten och rädslan när klockan närmar sig läggdags. Att få sitta uppe en lördagskväll och se en riktigt bra film till 23.00 och sen få sova åtminstone ett endaste sammanhängande pass. Kunna få njuta av helgen i min soffhörna för att sen gå raka vägen uppför trappan till en säng som är bara min. Där ingen stör. Där ingen tvingar mig till jojo-sömn som blivit mitt trademark. Jag vill slippa tvingas ge mig i väg i natten för att utmattad få vila några timmar hos Gullanmormor. Inget fel på henne alls, men man vill vara hemma hos sin lilla familj när man inte jobbar. I kväll är en sån kväll. Jag känner mig hudlös av trötthet. Släpar kropp och själ i asfalten när jag går. Surrig. Grusig. Kan inte prata, hittar inte orden och sluddrar. Veckan som gått har varit. Ja. Den har verkligen varit. Måste dra på mig kängorna, ta kudden under armen och parkera mig på en tältsäng, med huvudet fyllt av oro inför kräknatt hemma och hur Gullanpappan ska sova. Eller egentligen inte sova. I morgon bitti ska jag möta hans trötta ögon och se bottenlös sömnbrist. Tomten. Du är mitt sista hopp. Läs gärna min önskelista några gånger och jag lovar att jag varit rejält snäll hela året. Gett pengar till Barncancerfonden. Hjälpt alla tanter jag hittat över gatan även om de inte velat gå över. Varit väluppfostrad och artig. Ätit min spenat. Snälla snälla snälla skäggiga röda du med stort hjärta. Ge mig sömn till jul.
Med de allra bästa hälsningar (om än utmattade)
Gullanmamman
 |
| Ho ho, finns det någon trött morsa här? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar