Lycka upphöjt till två

Man kan nästan ta på det. Men man vågar inte hoppas. Vändningen. Har den efterlängtade vändningen äntligen kommit till oss? De fruktansvärda och krampaktiga kräkningarna ebbar långsamt ut. Det går allt längre tid mellan de plågsamma attackerna. Pussegullan ler för första gången försiktigt mot en sköterska. Hennes skärande gråt tystnar. Droppet tickar stadigt på, fyller hennes uttorkade bräckliga kropp med energi. Som att äta en stor biff med bearnaise direkt in i venerna. Styrkan kommer åter och ögonen är inte längre rödsprängda med mörka lila skuggor som inramning. Det finns inget bättre. Det finns inget bättre än när det vänder. Lyckan blommar ut i hela kroppen och man tar sitt första riktiga andetag på många vakna dygn. Vi får åka hem på permis. Hem. Och jag önskar att man varje dag uppskattade sitt hem som man gör, när man stiger in i hallen efter tiden på sjukhuset. Allt är gyllene och vackert, precis allt. Vårt hem. Så fantastiskt underbart. Så ostädat och stökigt men den bästa platsen i världen. Pussegullan hoppar runt lite bland sina saker, nästan som att hon kollar att allt är på plats. Och kunde hon, så är jag säker på att hon skulle nynna på en låt av Peter LeMarc...

Jag sluter mina ögon, och jag ser det jag ser
Hur vinden drog som en rakkniv och skar mig ner
Det enda sanna var sorgen och en gråt som bara kom
Som att långsamt kvävas och tappa allt förstånd

Ifrån ett vidöppet fönster blickar jag bara ut
Snart kommer nog regnet, men också det tar slut
Jag sörjer inget jag saknar, är glad för det jag har
Är bara lycklig att jag lever, att jag finns kvar

Åh det känns som
Ååååhhh det är så gott att må gott igen

Ååååhhh det är så gott att må gott igen
Ååååhhh det känns som så länge sen (så länge sen)
Ååååhhh det är så gott att må gott igen