Början på ny era

Semestern är över och det är dags att stiga upp ur böljan blå för Pussegullan. Men det kommer ta lång tid innan hon glömmer alla bad den här sommaren, som hon så lyckligt har sprattlat och plaskat och aldrig fått nog av friheten i havet. Veckorna har även innehållit en del orosmoln på den annars blå skärgårdshimlen. Kräkningarna kom tillbaka efter ett kort uppehåll, vi har haft dem ungefär en gång i veckan. Oförklarligt. Plötsligt. Plågsamt. Så var de här igen, just som man nästan, men bara nästan, hade trott att det blivit bättre. Trötta som två spöken stapplar vi i värmen dagarna efter anfallen. Stressade över att inte vara ute i solen utan vi måste försöka sova när Pussegullan sover mitt på dagen. Förtvivlade över ännu ett lass med sängkläder att släpa hem till tvättmaskinen över fjärden. Ner med rullgardiner och sluta trötta ögon. En bön om en natt utan kräkningar och med en eller två timmars sömn. Många surrande och irriterande tankar på hur man ska orka den där hösten som snart kommer med kyla och infektioner. De kommer närmare med augustimörkret. Men just nu koncentrerar vi oss till max på att skola in fröken på fritids. Ny start. Efterlängtad och fasad för. Det blir en mjuk och försiktig startsträcka, korta pass och silkesvantar till en början. Kan det vara receptet på framgång? Vi provar. I dag var första dagen och Gullanpappan far till skolan för att påbörja processen. Och Pussegullan verkar tycka det är ok att hänga där ett par timmar för hon protesterar inte. Gråter inte. Sjunger i sin säng på kvällen, ljusa melodier som ingen förstår men som är det vackraste man kan höra. I morgon blir det en ny sväng i skolan, steg för steg. Små myrsteg för att bygga en trygg plattform. Måtte det fungera. Det bara måste fungera.