tisdag 12 mars 2019

Älskade pojkvän

Alla de här åren som passerat. De känns fjärilslätta och snabba. De känns oändligt långa, svåra och tunga. Hur vi stöttat varandra, hur vi orkat dra ett lass när den andra inte står pall. Hur vi växelvis drar runt oket i vardagen, dag efter dag, vecka efter vecka. När dagen gryr vet jag inte vem av oss som är mest utmattad eller kraftlös efter ännu en natt av oro och vaka. Vi är så bra på så olika saker, vi gör alltid allting för varandra. Du är bra på att ta nätterna, men även du vacklar nu. Jag lyssnar på den där spellistan vi gjorde den där gången, den gången som känns som ett annat liv. Låtar som var vi, som var vår kärlek. All vår längtan, alla våra drömmar, alla känslor rymdes i den musiken. Vi var unga och dumma, trodde vi visste något om världen. Vi skulle erövra den och alla möjligheter låg framför oss. Kärleken brann så stark och intensiv dag som natt. Tårarna värker i halstrakten. Jag tycker lite synd om oss. Som nu inte är varken unga eller dumma längre. Vad hände med de personer vi var? Som skrev kärleksbrev? Som hånglade mot en lyktstolpe? Som med ett leende kunde möta dagen när solen gick upp. Som kunde ge varandra all tid. Vad man kan sakna de människorna vi var. När blev de så trötta? När blev de ledsna? När började livet slita så mycket på oss att det blir allt svårare att tänka på kärlek. När utmattningen lägger ett grått täcke över våra huvuden. Två människor som hukar under bördan, men som en gång i tiden sträckte på ryggen. När gick världen från ett nyköpt plagg till att bli urtvättad som en gammal grå T-shirt? När blev vi så äppelmosiga? Jag saknar oss så väldigt mycket när jag lyssnar på våra låtar. Jag önskar vi hade fått bättre förutsättningar att ta hand om varandra. Jag önskar jag kunde säga oftare hur mycket du betyder. Jag önskar vi kunde ha kvar lite av den känslan att det är du och jag, det är vi, mot världen. Men i bland känns det mer som världen är emot oss.

Kiss the rain 
Whenever you need me 
Kiss the rain 
Whenever I'm gone too long 
If your lips feel lonely and thirsty 
Kiss the rain 
And wait for the dawn 
Keep in mind 
We're under the same sky 
And the night's 
As empty for me as for you 
If you feel 
You can't wait 'til morning 
Kiss the rain 

21 år senare kan jag fortfarande sakna din röst i telefonen när linjen är död.

1 kommentar:

KRISTEN FLOWERS �� sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

Skicka en kommentar