Sista kapitlet

Efter över 50 år i Sverige har det beslutats om utflyttning, den svenska livsviktiga uppfinningen pacemakern flyttar till Malaysia. Och Gullanmamman är nu utan arbete. Arbetslös. Om 6 månader finns vår grupp inte kvar. Vår duktiga, ambitiösa och lojala grupp. Det kom som en kalldusch, en chock. Man har levt med hotet i så många år men det har ju trots allt tuffat på, vi har haft mycket, för det mesta FÖR mycket att göra. Och så en vanlig torsdag i maj ställs hela vår värld på ända. Efter denna dag blir inget mer sig likt någonsin. Nu skriver vi det sista kapitlet, stirrar stumt på när vattnet forsar in i skutan på väg ner mot botten. Maktlösheten är ett välkänt kapitel i mitt liv, den hittade bara ett nytt område att erövra. Det är dags att ta farväl av sina vänner som man träffat varje dag i 10 år innan de sprids för vinden, det är dags att skriva det sista kapitlet. Det slutar tragiskt för 500 uppsagda själar som ska hitta nytt jobb, som har hus och familj. God save us all...