Man funderar ibland på hur olika människor omkring en reagerar när ens livssituation förändras så radikalt som den gör när man får ett funkisbarn. Och varför de reagerar som de gör. Hur hade man själv reagerat om en närstående hade fått en funkisbebis?
Jag har mött alla möjliga olika reaktioner. En del undviker en helt och fullt, försvinner sakta men säkert bort från umgänge och telefonsamtal och det gör ont. En del väljer att inte prata eller fråga alls om Gullan och pratar mer om sig själv och sitt i stället, det gör faktiskt än mer ont. Så finns det vännerna som försöker, som frågar öppet och har ett genuint intresse från hjärtat. Och jag har efter en del funderande kommit på att det är faktiskt bra med människor som vågar fråga! Spelar ingen roll om det är rätt formulerat eller inte. Eller om man frågar "fel eller konstigt". Tokfråga på så svarar jag så gott jag kan. Att få prata om livet med Gullan är ju en sorts terapi för mig med. En fråga jag fått som kändes uppfriskande på något sätt var: får man säga utvecklingsstörd? Eller vad säger man egentligen? En öppet nyfiken fråga där svaret är att jodå, man kan säga utvcklingsstörd. En riktig vän som har plats för Gullan i sitt hjärta, som frågar och bryr sig många mil söderöver kan ibland kännas närmare än personen som bor 5 minuter bort och som man känt sen många år. Funkisvärlden är en speciell plats och i den behövs vänner, riktiga vänner att hålla i när det blåser hårt.
Jag har mött alla möjliga olika reaktioner. En del undviker en helt och fullt, försvinner sakta men säkert bort från umgänge och telefonsamtal och det gör ont. En del väljer att inte prata eller fråga alls om Gullan och pratar mer om sig själv och sitt i stället, det gör faktiskt än mer ont. Så finns det vännerna som försöker, som frågar öppet och har ett genuint intresse från hjärtat. Och jag har efter en del funderande kommit på att det är faktiskt bra med människor som vågar fråga! Spelar ingen roll om det är rätt formulerat eller inte. Eller om man frågar "fel eller konstigt". Tokfråga på så svarar jag så gott jag kan. Att få prata om livet med Gullan är ju en sorts terapi för mig med. En fråga jag fått som kändes uppfriskande på något sätt var: får man säga utvecklingsstörd? Eller vad säger man egentligen? En öppet nyfiken fråga där svaret är att jodå, man kan säga utvcklingsstörd. En riktig vän som har plats för Gullan i sitt hjärta, som frågar och bryr sig många mil söderöver kan ibland kännas närmare än personen som bor 5 minuter bort och som man känt sen många år. Funkisvärlden är en speciell plats och i den behövs vänner, riktiga vänner att hålla i när det blåser hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar