Nattdjur

Nuförtiden får man se väldigt mycket mörker och man får uppleva dygnets många, långa och kolsvarta timmar. Helt ofrivilligt. Förr i tiden innan jag blev funkismamma var jag både kvällstrött och morgontrött. Nu är jag trött hela dygnet. På natten ligger jag och bloggar i huvudet men på morgonen dröjer sig inläggen bara kvar som en dimslöja i min apatiska hjärna. I natt när jag var uppe för fjärde gången för att Pussegullan lät högre än en galopperande grävmaskin så tänkte jag på att ingen i hela området är uppe så mycket som jag på nätterna. Jag är uppe på sommaren när nätterna är ljusa och solen går upp och ner på en gång. Jag är uppe på nätterna om vintern då snön yr i gatlyktans sken. Jag ser alla årstider om natten, i mörker. Jag känner mig så ensam. Grannhusen är nersläckta och man ser inget liv förutom möjligen den morgonpigga tidningskillen frampå morgonkulan. Jag tänker att alla familjer ligger i de sängarna som de ska ligga i. Inte alls som säng-Taikons som hos oss. De sover och snusar. Samlar kraft och vilar. Önskar så att jag kunde få slippa uppleva nätterna i vaket tillstånd. Önskar att jag kunde få vakna pigg efter några timmars sammanhängande sömn utan att se ut som ett nattdjur med bautastora ögon. Med voluminösa svarta ringar under. Påsig och mosig. Skillnaden mellan mig och ett spökdjur är att djuret kan sova på dagen och jaga på natten. Men det kan inte jag, på dagen måste jag jobba. Konstigt att ingen säger något när jag börjar utveckla mitt utseende så radikalt. Från blondin till rena apsläktet:

Spökdjurens huvud har ett mycket karakteristiskt utseende med de enorma ögonhålorna,
som innefattar de mycket voluminösa ögonen.
(Här sitter jag på ett möte.)