Theralendroppar

Jag får ett mail från specialpedagog C om nästa tillfälle då vi ska träffas och träna med Pussegullan. Som ett PS längst ner nämner hon en annan familj som fått theralendroppar till sitt lilla funkisbarn som sovit dåligt i flera år. "De fick ett helt nytt familjeliv".
Åh. Ge. Mig. Droppar.Nu.
Vet för lite om dem men känner spontant att vi kanske ska prova. Det tar emot, förmodligen klassas detta som sömnmedel med diverse biverkningar. Men att vi alla får sova. Som trötta ihåliga skal står vi och får ta bort mer och mer från det som kallas livet. Det där orkar jag inte, det där tar för mycket energi, det där går inte om inte natten blir ok. Det är mycket om och men, kraften tryter och mycket orkar man helt enkelt inte med. Hur ska min trötta hjärna tex kunna hänga med på en kurs jag gärna vill gå? När den knappt klarar av att göra en reality check som att kolla om jag överhuvudtaget har byxor på mig i bilen på väg till dagis? Ska nog i alla fall ta upp frågan om droppar med neuro, när vi nu får komma dit. Väntelista hos den fantastiska svenska sjukvården gör att man helt enkelt får vänta. Och vänta lite till.