På Pussegullans dagis går det några funkisbarn och en hel drös med normalstörda barn. Konceptet tycker jag är kanon och blandningen av barn ger en riktigt givande miljö för alla involverade.
I går morse när jag lämnat av fröken i sedvanlig ordning stötte jag i hop med en annan funkismamma vid grinden till dagisgården, hon har en liten fin kille i samma size men med lite annan problematik. Vi ses inte så ofta men när vi gör det så har vi mycket att ventilera. Vi pratar om livet, döden, handikapp, om att röka cigarr och färga håret. Om hur fruktansvärt jobbigt det är att ha ett barn med funktionshinder, men också om hur mycket glädje det innebär. Om allt det som ryms mellan himmel och jord, det som kallas livet. I över 40 minuter står vi och pratar nästan i munnen på varandra och det är befriande och uppfriskande. Jag kommer hur sent som helst till jobbet men det är världsliga ting! Vilka viktiga minutrar det är. Att ta sig tiden och stanna upp. Inte bara springa på och blunda för sånt som betyder något. I morse stötte vi ihop igen och fortsatte vårt prat från gårdagen. Tog upp tråden där vi lämnat den. Och det är som små terapisessioner vi har, man får rensa och ventilera. Vi hittar varandra. Och framför allt så har vi galghumorn. För visst är det så att det blir lättare att förhålla sig till det som är svårt i livet med lite humor. Skrattande konstaterar vi att vi stått alldeles för länge igen, vi vinkar och säger "ha det bra".
Jag hoppas vi ses i morgon bitti igen, och jag tror inte jag är ensam om den förhoppningen. Varm, glad och med känslan av att dela något innerligt och heligt med en annan människa, det fyller mig med bubblor när jag svänger ut på motorvägen i den klara morgonsolen. Mina fingrar är fullständigt stelfrusna av kylan men hjärtat är varmt och det slår lugnt i mitt bröst. Dunkar för det totalt nakna i att visa sig sårbar och den avskalade gemenskapen, det blottade. Utan murar. Utan försvar. Utan spel. Det galet vackra i funkisvärlden. Jag har inte mött det någon annanstans. Magiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar