Bättre än väntat

Dags att summera gårdagens viktiga möte med Försäkringskassan här hemma gällande vår ansökan om personlig assistent. Hela dagen kändes rätt nervös och jag bara längtade till det skulle vara över, gick och rabblade olika mantra för mig själv, allt jag skulle komma i håg. De viktiga grundstenarna för att visa på behovet av hjälp:
-Hygien
-Måltider
-På och avklädning
-Kommunikation
-Annan hjälp som t ex aktiv tillsyn
Det mesta kan en normalstörd femåring klara själv, men Pussegullan behöver mycket hjälp i alla moment och hon saknar ju helt faroinsikt. Förstår inte alls om man stoppar fingrarna i kontakten blir man bränd. Därför behöver hon ju ständigt ha sitt hjälpjag vid sin sida. Viktigt, viktigt att få fram till handläggarna på rätt sätt. Handläggarna då, ja, de visade sig vara av en helt annan kaliber än kommunen. Det kändes faktiskt som de lyssnade! Ovant. Och deras nya verktyg visade sig vara ganska humant även om det var en uppsjö av frågor gällande minuter och vad vi gör med Pussegullan i vardagen. När man verkligen sätter sig ner på det sättet och börjar stolpa upp det slås man av hur mycket vi faktiskt utför varje dag och hur mycket tid det tar i anspråk. Inte konstigt att hemmet ser ut som en handgranat slagit ner. Tur att det finns andra värden i livet än det perfekta huset!
Sen gillar jag skarpt när människor kommer förberedda så gott det går och att de kommer i tid. Vår jurist från assistansbolaget var med som stöd och även om hon inte sa så mycket var det skönt.
Summa summarum så gick det väl bättre än förväntat och när de tackat för sig och gått hann jag nog dricka i alla fall ett halvt glas vin innan det var dags för rullgardinen ner. Spänningen släppte och axlarna ramlade ner en halvmeter. Nu är det bara att vänta och se om beslutet blir något hyggligt, i närheten av det vi tycker vi har rätt till. Eller inte. Hur som helst gjorde vi vårt bästa som föräldrar och berättade ärligt och öppet om vår tillvaro och vårt liv. Mer kan man inte göra.