Upp och i väg

Efter många dagar i hemmets lugna vrå så fick då Pussegullan gå upp tidigt i morse och tvingades raskt in i vardagen. Med torra koppor var det dags att helt enkelt gå till dagis, kan nog vara bra eftersom hon börjat ruttna på sina vabbande päron och fullständigt kommit ur de vanliga rutinerna. Nervös sitter jag på min stol på jobbet och väntar på att de ska ringa. "Hon är trött och orkar dåligt". Eller "det finns koppor här som inte alls är skorpor på, kom och hämta NU". Lite Spattman över mig helt enkelt. Försöker verkligen komma på varför jag oroar mig så mycket och vid så många tillfällen men det är svårt att komma på orsakerna. Min kvalificerade gissning får bli att det har med kontrollbehovet att göra. Men det är väl tur att man har sina spioner ute för att pejla läget. Mormor mailade en rapport:

"Vi gick ner till dagis för att hämta hem bilen. Vid dagiset ser jag lilla Gullet med sin gåvagn i full fart. Det protesteras lite för hon ville hellre gunga sa fröken C men tyckte att hon behöver röra på sig lite också. Vi stod och pratade en stund vid staketet. Gullan verkar helt ok och glad i alla fall än så länge. Bra att hon får gå och motionera en smula. Då kommer hon att sova gott sedan. Tror inte att de ringer i alla fall."

Jag ler och ser bilden framför mig, hur Pussegullan tycker det är kul att vara tillbaka. Hur hon kutar fram med sin Key Walker på gården. Men det där med att sova gott sedan verkade inte alls stämma ty när vi ringer för att påminna om penicillinet, ja då får man höra att fröken inte alls behagat sova. Händer alldeles för mycket roliga saker på dagis. Och förmodligen stämmer väl inte sovtiden heller. Blir kanske en trött liten pjatt man får hämta i eftermiddag?