Text som gör ont

Man har fått många intyg med post under de åren Pussegullan har funnits. Och fler lär det bli i en aldrig sinande ström? Många rader har plitats ned av kunniga människor som funnits i vår närhet under en tid. Senaste tillskotttet i samlingen är ett färskt dokument från hab och trots att jag vet att det är fruktansvärd läsning måste jag riva upp kuvertet direkt och plöja igenom. Enda sättet att tackla det på. Och visst, jag känner tårarna bränna. Svider i halsen. En enda lång lista på allt min dotter inte kan och alla stora svårigheter hon har. Svart på vitt. Varje mening börjar med "hon kan inte" och faller tungt i min trötta kropp. Inser att det är ju nödvändigt men varför ska man behöva skriva och läsa sånt här? Varför måste mitt hjärta gå sönder varje gång jag läser, när jag är fullt medveten om sanningen? Varför gör det så vansinnigt ont?

Brev från habiliteringscenter till LSS-handläggarna.
Brev jag önskar jag aldrig fått.
Brev jag önskar ingen fick.