Precis underbart vanligt

Små smala armar runt min hals. En panna lutad mot min. Hennes kropp blir tung och andningen långsam. Hon sover. Nära, nära ligger vi. Genom persiennen silar kall januarisol som lyser upp hennes fuktiga hår. Jag snusar försiktigt. Hon luktar svagt av klor. Och varmt barn. Jag vill ligga där och bara känna henne. Men mina ögon sluts och sakta glider jag bort från det magiska ögonblicket. Jag vaknar av att Pussegullan bonkar en bok i mitt huvud. Och så är allt precis som vanligt, precis underbart vanligt.