Om varje dag var som denna

Lämna in Pussegullan på dagis. Jag drar av henne ytterkläderna, hänger upp väskan och sätter henne på golvet. Startar torkskåpet för att få den snöfuktiga overallen torr. När jag kommer tillbaka till hallen är hon spårlöst borta. Jag spanar runt knuten, bara för att se hennes hoppande bakdel försvinna in i lekhallen där det redan är fullt pådrag. Den där lättnaden känns fortfarande. Lika stark som ångesten från dagistarten efter sommaren, den sitter fastvuxen i min själ. Kanske obearbetad. Kanske obegriplig men fortfarande kristallklar med sina fasansfulla frusna stunder i mitt sinne. Fast mellan himmel och helvete, limbo. Minns. Ryser och huttrar till. Inser. Uppskattar dagen i dag.
Denna morgon, denna underbara fredag skuttar hon i väg. Busar med F´s pappa på vägen, han har ju ett sånt lustigt skägg. Och på väg ut genom grinden har jag Timbuktu som sällskap. Planeterna står på rad och det gäller att njuta nu, för i funkisvärlden är de för det mesta huller om buller.

Jag rullar natt och dag
Nu när planeterna har ställt sig på rad
Vi rullar maximalt
För vem vet hur länge känslan är kvar
Det e en vacker dag
En sån som får dig å längta tillbaks
Så det är knappt att jag
Minns hur kasst allting var
Nu när allt e grönt
Nu när allting är grönt
Verkar det som att det som hände förut
Bara var en dröm,
Ja så lätt man har glömt hur de
Alldeles nyss verkade va kört
Nu när allt e grönt
Du vet när allting går bra å dagen e klar och livet e som bubbelvin
Du känner dig smart å vaken å glad å framför dig är kusten fri
Å bekymmer är lätta å bära å världen känns som de går dubbeltid
Ja det bästa är nära men ändå fattas det en liten pusselbit
Men jag ser inga bekymmer bara sol å ljusa minnen
Alltid vatten under bron men stilla floder i mitt sinne
Å mina sorger verkar fått egna vingar
Har flytt sin kos, så alla livets tyngder tar jag med redigt mod
Om varje dag var som denna
Skulle jag vilja, leva i tusen (i tusen år)
Om varje dag var som denna
Skulle jag vilja, leva i tusen (i tusen år)