Hem till Stockholm igen

De här dagarna har handlat mycket om kärlek. Jag har blivit rejält förälskad. I västkusten. I hotellet, rummet och min tillfälliga säng. I samhörigheten med andra anhöriga. Anhöriga som också vårdar och tar stort ansvar för nära familj som behöver så mycket stöd. Föräldrar, barn, makar och makor. Hjältarna som inte valt att vara det, men är det ändå. Dessa dygn har gett mig insikt om hur viktigt det är att vi som anhöriga för vår talan, gör vår röst hörd och vi måste stå enade. Det har handlat om inspiration, acceptans, gemenskap, politik, kamp och glädje. Om bekräftelse och uppskattning, att någon ser hur du kämpar varje dag, dygnet runt, och verkligen säger det. Med huvudet fullt av intryck sitter jag återigen på tåget, men nu på väg hem igen. Med fina nyfunna vänner i bagaget. Ser ut över ett regnigt Göteborg och känner längtan som är splittrad. Längtan tillbaka till min sköna säng på det helt nybyggda hotellet vid stranden. Till den långa promenad jag tog längs havet som slog in sina salta vågor över mig. Måsar som seglade i vinden. Oändligheten och Kattegatt utan slut. Ensamheten. Jag njuter av den, bara jag som går dit jag vill, hur länge jag vill. Mina tankar som sällskap, de kommer och går och jag låter dem. Lyckan över just här och nu får mig att le mot bränningarna som brusar och virvlar över röda stenblock i kvällssolen. Harmoni, ett ord som ter sig sällsynt i mitt liv. Total närvaro. Bara andas djupt. Det doftar salt. En fyr och en fästning syns i fjärran, kan man stoppa tiden här och nu? Men min längtan drar mig också hemåt, till min lilla Pussegulla.
Har fått värdefullt perspektiv och tid att se saker från avstånd. Laddat batterierna och tankat styrka från många samtal och möten. Sniffar lite på min jacka, den luktar nysågat trä från mitt hotell. Tacksam, är så tacksam att jag kan känna sån ren och skär lycka på min promenad. Att jag fick vara med om Anhörigriksdagen som är något mycket viktigt. Tacksam att Gullanpappan axlade bördan själv på hemmaplan ett tag. Tacksam att Gullan fick vara frisk. Det gick vägen och förmodligen har jag oroat mig en hel del. Lättnaden gör mig gott, den är som balsam på min sargade själ.